Huvudattraktionen i Tavastehus är naturligtvis Tavastehus slott som är känd av alla i Finland. Varje finländare har således åtminstone sett bilder på min sjö nummer 25, Vånå, eftersom sjön omger slottet från två sidor. Slottet är byggt någon gång i slutet av 1200-talet och har fungerat som skydd mot attacker från öst i hundratals år. Ursprungligen byggdes slottet som en gränsslott efter Birger Jarls korståg till Tavastland, men på 1500-talet ändrade Gustav Vasa slottets huvudsakliga uppgift och den blev att samla in skatt. Genom århundraden har slottet fungerat som ett hovslott också och kändisar som Gustav  II Adolf har besökt det. 

Slottet har också fungerat som spannmålsförråd och bageri och som fängelse, den senare uppgfiten blev slottet av med först på 1950-talet när det nya fängelset byggdes bredvid slottet. Tavastehus är ju också väldigt känd i Finland som fängelsestad, speciellt som kvinnofängelsestad, och nuförtiden är fängelsebyggnaden bredvid slottet ett fängelsemuseum när fängelset har än en gång flyttats lite längre bort. 

Nära slottet ligger också ett gammalt regemente som nuförtiden är ett museum det också. Slottet, fängelsemuseet, militärmuseet och Tavastehus stads historiska museum tillsammans bildar alltså en mycket sevärd historisk attraktion vars centralpunkt naturligtvis är slottet. I år räckte inte tiden till för att besöka slottet, men fina badbilder blev det med slottet i bakgrunden. Det är nästan omöjligt att misslyckas med bilder på den här badstranden...

Det finns en allmän badplats med brygga och till och med ett litet omklädningsrum precis mittemot slottet, förmodligen för att erbjuda fin badutsikt. Annars är inte badplatsens läge speciellt ideal, järnvägen ligger precis bredvid och både person- och godståg går tätt och åker fort. Järnvägen är den från Helsingfors och norrut och det finns ingen tunnel under järnvägen, vilket enligt mig är en skandal. Det är flera barn som badar på stranden och som alltså måste gå över järnvägen, nu badade vi tillsammans med tre barn. För ett par år sedan var min syster på ett tåg som körde på en liten pojke precis här vid badstranden. Med tanke på det är det bara en liten minus för badplatsen att det är ganska bullrigt när tågen kör förbi.

Vill man simma är bryggan bra och det finns mycket öppet vatten, och visst är det lite speciellt att simma mot ett medeltida slott. Vattnet är lagom klart men ganska brunt, lite rostfärgat. Och svalt som det nu brukar vara på den här sommaren, men när man går i känns det inte speciellt kallt längre. Än en gång fick jag visa för barnen hur man går in i kallt vatten. Ändå kan jag inte låta bli att undra hur barn kan bada så himla länge, som om de inte alls kände någon kyla? Jag kanske badar i kalla vatten, men jag kommer upp långt före mina läppar blir blåa och innan jag skakar så att jag inte kan tala...

Vånå slutar på "å" pä svenska eftersom sjön är tydligen en hybrid mellan en sjö och en älv. För enkelhetens skull räknar jag den som en sjö på min lista så som jag räknade Fatburen också (#6). 

Finland är ju ett land av hundratusetals sjöar och det märks genast i min badblogg. Alla tre sjöar där jag har badat här i Tavastehus ligger inom en 3-kilometersradie från centrum. Och det finns fler sjöar inom den radien...

Till slut en bild från min syrras trädgård.

Det finns folk som *tror* att jag har blivit besatt av att bada i olika sjöar och att badandet går över allt annat. Så är inte fallet. Jag har inte badat efter att ha badat i Grövelsjön (#22), dvs i en vecka, eftersom jag inte har haft tillräcklig tillgång till internet så att jag hade kunnat uppdatera bloggen. Och vad är det för idé att bada om man inte kan visa det för världen? Så att jag har faktiskt varit helt på det torra i många dagar, jag badade inte ens i Kaukajärvi, min barndoms närsjö, när jag besökte mina föräldrar i Tammerfors i Finland. Men nu när jag har lagt upp fjällbadandet på bloggen idag har jag kunnat ta mitt första dopp för sommaren i Finland! Det blev i Aulangonjärvi i Tavastehus där jag befinner mig för tillfället och besöker min syster.

Dagen var varm, +24 grader, men jag har sällan haft tur med vädret under mina badfärder och naturligtvis ändrades vädret när vi äntligen skulle gå och bada. Det blev ingen åska och inte så där jättemycket regn, bara några droppar, men det som var tråkigt att temperaturen sjönk med flera grader kändes det som när solen gick i moln. Först klättrade min syster och jag till caféet vid utsiktstornet i Karlbergs friluftsområde (Aulanko på finska), åt glass och jag passade på att fotografera den blivande badplatsen. Bryggan syns som en vit fläck ungefär i mitten av bilden. 

Vi klättrade inte upp till utsiktstornet den här gången, men det finska nationallandskapet syns väl längre nerifrån också. Den här utsikten ska ha inspirerat flera finska konstnärer, bland andra Jean Sibelius att skriva Finlandia. 

Förra gången jag badade i Aulangonjärvi badade jag på en större strand, så den här gången tog vi bryggan i Lusikkaniemi (som kanske heter något annat på svenska som inte går att hitta tillräckligt snabbt när jag googlar). En fin vuxenbrygga som saknar strand, det blir djupt snabbt och det går att hoppa från bryggan. Platsen ligger lite undanskymd och det går bara en stig dit. Vi var de enda människorna där just nu så vi hade kunnat byta kläder på bryggan, men utsiktstornet mitt emot är ju alltid full av turister med kameror så vi var pryda och bytte om i granbuskarna.

Vattnet var friskt men inte så kallt att det inte hade känts varmare efter att man hade badat en gång. Jag tog chansen för en gångs skull att få lite badsällskap och efter att min syster hade fotograferat mig badade vi tillsammans flera gånger. I bilden syns Karlbergs fina utsiktstorn också. Zoomar man tillräckligt mycket kan man säkert se turisterna som fotograferar oss tillbaka.

 

#24 Ahvenistonjärvi

Kvällsdoppet tog jag och min assistent till syster på Ahvenistonjärvi som är ett annat friluftsområde i närheten av Tavastehus centrum. Tyvärr ligger det på motsatt sida av centrum där vi befinner oss, så syrrans kille var så snäll att han följde med oss och badade. (Det vill säga vi fick skjuts med bil.) Vi alla passade på att bada länge och flera gånger, så det här var värsta sällskapsbadresan. Det gillade jag!

Ahvenistonjärvi är en ganska liten sjö, men känd eftersom vid sjön ligger en simstadion som användes på OS i Helsingfors 1952. (För mina svenska läsare som inte har en aning om var Tavastehus ligger kan jag berätta att avståndet till Helsingfors är ungefär 9 mil, en timme norrut med bil.) Omklädningsrummen är från 1950-talet och att gå in dit är som att ta steget in i en gammal film. Till vänster den stora omklädningssalen och till höger enskilda omklädningsrum för blyga flickor. Ni får leka en liten gissningslek och gissa var vi bytte om!

Hela området var i bra skick, och på något sätt hade man kunnat förvara känslan av 1950-talets idrottsfest på området. 

Simstadion har renoverats helt nyligen, där var vi inte inne eftersom det inte var gratis. Men utanför får man bättre bilder, intalade jag mig. Eller kanske jag bara inte är tillräckligt bra på att simma ännu för att det skulle löna sig att betala? Jag fortsätter mina crawlövingar. Glömde ta av mig glasögonen.

Har jag förresten sagt att min farfar var elitgymnast? Som ni ser går vissa fallenheter i arv.

Och till sist, efter mycken träning: simövningen "pieni mies" (liten man). Ser ut så här när man har övat en hel dag och äntligen har lärt sig att inte lyfta fötterna för högt upp. Jag tror jag är ungefär halvvägs att göra den rätt på ett sätt som jag har fått det beskrivet för mig. Man ska ropa samtidigt "PIENI MIES PIENI MIES" på ett sätt som irriterar andra runtomkring. Jag ropade en gång, men det är svårt att göra flera saker samtidigt: positionen, titta in i kameran, ropa och inte drunkna.

Vattnet i Ahvenistonjärvi var otroligt klart med en lite grönaktig färg. Det kändes mycket rent, luktade och smakade gott, men det som var härligast var att vattnet var så *lent* och *mjukt* på något sätt, som silke. Där vill jag bada igen! En helt annorlunda vattenupplevelse.

Det var länge sedan jag uppdaterade bloggen sist, anledningen är dåliga datakommunikationer under semestern. Det var en plåga att slåss med internettäckningen i Grövelsjön i Idre, så jag uppdaterade bara en gång: Trängseldammen (#21), där vi hade stannat på vägen. Jag hade som mål att bada i en äktä fjällsjö på fjället Storvätteshågna, Santesontjärnen, men tyvärr ville vädergudarna inte släppa mig på en längre fjällvandring, så jag fick nöja mig med en lite lägre liggande fjällsjö, Grövelsjön, dit man kan åka med bil. Brr, vattnet var säkert lika kallt i vilket fall. 

Anledningen till att åka till Grövelsjön överhuvudtaget var att arbeta som funktionär på en mycket bra och professionellt ordnat orienteringstävling. När tävlingen var över den 3 juli gjorde vi en kortare fjällvandring (6 km) och det såg ut som om det skulle bli åska. Det blev ingen åska, när vi hade kommit ner till trädgränsen började solen skina och det blev en ordentlig värmebölja.Och vilken tur, vi råkade befinna oss vid en liten vattenpöl! Tyvärr var det bara högst 30 cm djupt, så jag kunde inte bada, men tänkte vada istället. Här håller jag på att ta steget ner till pölen. 

Ni ser att jag har redan böjt mig ner och känner efter en lämplig plats att sätta foten på. Sekunden efter att bilden togs sa min assistent: "Det är förresten jättedumt att gå ner, i värsta fall kan pölen vara en meter djupare än det ser ut och du sjunker i gyttjan." Men vad trevligt att han kom på det nu alltså!! Jag som var redan jättetaggad. Men jag skippade vadandet. Assistenten var så trött att han passade på att fjällsova en stund istället. Hmph.

Efter att vi hade kommit ner från fjället hämtade vi badkläderna från stugan och körde till själva Grövelsjön. De andra funktionärerna, som förresten var alla svennar, lovade att sätta på bastun så att jag skulle kunna värma mig när vi kommer tillbaka. Härligt! Värmebölja (dvs +11 grader) på fjällen, sola, bada och basta! 

1. Sola.

Sandstrand och allt.

2. Dokumentera knotten.

Ni som har en större än pytteliten skärm ser ju de där gråa punkterna på bilden. De är knott. De fanns överallt, assistenten som arbetar i skogen hela dagarna tyckte att de var så outhärdliga att han behövde ta en paus i fotograferandet under sessionen. Och jag, jag är ju från Finland.

3. Spring till vattnet, fort som sjutton.

Eller egentligen, först samla mod. Det går inte att beskriva hur kallt det var. Eller det går det förresten, det var ju +11 grader i luften och vattnet var *betydligt* kallare. Men det var det i Ältasjön (# 3) också, här var det ändå fint väder, fantastiskt vacker fjällutsikt, en fin sandstrand (utan badbrygga) och kristallklart vatten.

4. Simma!

Några meter blev det faktiskt. 

5. Upp ur vattnet, fort som sjutton.

Snacka om bortdomnad hud. Ja, snacka ni bara. Naturligtvis badade jag en gång till, simmade lite fler meter. Men det blev inte varmare i vattnet som man skulle kunna tro när man inte längre har känseln kvar i huden. Det rann en fjällbäck till sjön precis där jag badade och jag försökte stå där en stund. Kan vattnet vara minusgrader? Om ja, det var det i den där bäcken. 

+2 Nedre fallet, Grövlan

Jag visste att en varm bastu skulle vänta mig framme i stugan så naturligtvis struntade jag i risken att få dödsfeber och passade på att bada vid ett riktigt vattenfall på vägen tillbaka. Från Grövelsjön får sin början älven Grövlan som till slut blir Dalälven några älvar senare, och i Grövlan finns det fina små forsar. Som den här. 

Lite längre ner fanns älvens största vattenfall, Nedre fallet, där jag alltså badade. Så här fint var det:

Fallet ligger precis vid bilvägen till Grövelsjön och det finns en rastplats också. Älven används annars typ bara för fiske, men just här vid vattenfallet har det gjorts (jag tror att någon har varit dät och grävt lite för att göra platsen lite djupare) en badplats för bilder med en idyllisk bakgrund. Arrangören för orienteringstävlingen hade tipsat deltagare om den här badplatsen, men enligt hans egna ord inte trodde att någon skulle bada här på riktigt. Samtidigt med oss var det några turister som stod och tittade på forsen i sina täckjackor. De såg ärligt talat chockade ut när jag gick in i vattnet. Men vattnet var inte lika kallt som i Grövelsjön, eller kanske jag redan hade blivit bortdomnad i hela kroppen. I vilket fall var badplatsen fantastisk den också och jag hade gärna badat längre om assistenten inte hade lidit så av knotten.

När vi kom fram till stugan hade de andra funktionärerna redan badat bastu, så jag gick dit själv. Tog av mig kläderna, blötte håret och öppnade bastudörren. ...och en härlig het våg slog emot mig, NOT!!! Jag kände ingenting, bara djupkylan som hade smittat mig inombords. Men killarna sa ju att de hade bastat för 5 minuter sedan? Jag kastade vatten på aggregatet, men det kom ingen ånga. Fuktigt var det i bastun så det var tydligt att någon annan hade också kastat vatten lite hit och dit, och trots att jag inte hade glasögon på mig lyckades jag hitta en liten bastutermometer SOM VISADE +55 GRADER. Alltså, det finns människor som kallar +55 grader "en varm bastu"? Det behövs knappast någon förklaring för den som har vuxit upp med en bastu. Jag sköljdes av en besvikelsens våg som växte till stor irritation under de 20 minuterna jag stod under en varm dusch och försökte värma mig, en kroppsdel i taget, i onödan.

Det blev ingen avslutningsgrillkväll för mig med de andra vid elden, jag satt med täckjackan och dubbla byxor på inne i stugan och försökte värma mig, jag önskar jag kunde skriva "med en varm kopp te", men jag drack faktiskt öl. Jag liksom glömde, kanske medvetet, kanske inte, att alkohol sänker kroppstemperaturen. Men känslan är allt som räknas och när man känner sig varm, är man det.

Trängslet i Älvdalen har i år varit mest känd för flyktinganläggningen dit flyktingarna inte ville flytta och sexuella trakasserier och våld mot kvinnor efter att flyktinganläggningen fylldes av flyktingar. Men i Trängslet vid flyktinganläggningen ligger också Sveriges högsta damm (125 meter hög och en kilometer bred) samt den bakomliggande, konstgjorda dammsjön, Trängseldammen.

Det var någon i bilen när vi var på väg till Idre som råkade nämna att dammsjön tillhör statusgruppen "Sveriges 100 största sjöar". Och ack, Trängseldammen är ju *nästan* vid vägen! Före resan hade jag fått hårda bud, "NEJ Pilvi vi kommer INTE att stanna och bada på vägen, vi har bråttom", men alltså, dammen i sig är redan en sevärdhet förutom den ökända flytkningsnläggningen och vår dalmas till chaufför behövde ingen övertalning. Så jag fick chansen att bada någonstans som ingen annan med stor säkerhet får för sig att bada!

Varför skulle man då inte bada i den här sjön? Visst badar flera säkert i sjön, den är ju stor, men jag badade precis vid dammen! Det var en skrämmande upplevelse. Sjön ser inte alls naturlig ut och bara det väcker respekt, att människan har gjort en sådan stor låtsassjö. Först körde vi upp på dammen och tittade på utsikten som var fantastisk. Så här såg den ut nedströms (inte mycket vatten, nej), 125 meter högt upp var vi alltså. Mannen på bilden är vår snälla chaufför.

På andra sidan den smala vägen fanns själva sjön. Det röda i nästa bilds nederkant är alltså själva dammen. Sjöns djup kan variera med 35 meter! Nu var vattnet cirka 10-15 meter ifrån maxhöjden, det röda som syns på stränderna på båda sidorna är den konstgjorda sjöns botten. 

Vattnet var naturligtvis kallt, iskallt, men det var inte därför badandet var svårt. För det första, det är ju möjligt att det finns något slags sug genom kraftverket trots att vattnet ser ut att vara stilla. Men eftersom jag ville få själva dammen med på mina badbilder kunde jag inte bada så långt ifrån kraftverket. Farligt! Förresten, skulle dammen brista skulle 15 000 människor behöva evakueras. Och stenarna på botten var ju inga naturliga stenar som vattnet hade slipat lena under århundraden utan knivvassa, sprängda bergbitar som det inte var meningen att någon skulle gå på. För att ta sig till vattnet överhuvudtaget var man tvungen att promenera nerför grusbergen först, och trots att det inte syns i bilden var stenbottnet ganska brant. 

Efter att ha övervägt om den här lilla "viken" (en inbuktning på cirka 1,5 meter i grusberget) skulle vara tillräckligt trygg för badaktiviteter tog jag ett jakande beslut. Tryggare skulle det inte kännas någonstans här och jag bara behövde få den här sjön på min lista. Jag har riktiga gummisulor av Tretorn och så länge jag hade skorna på märkte jag knappt de vassa stenarna (som inte heller syns på bilden), men jag var ju tvungen att gå ett par meter i vattnet utan skor och nu har jag fortfarnade ont i fotsulorna en halv dag efteråt. 

Men bad blev det (naturligtvis)! Jag ser kanske lite förskräckt ut eftersom precis när jag skulle börja simma märkte jag att bottnet försvann och det blev hur djupt som helst! Hade det strömmat mot kraftverket (som är bakom grusberget på vänster sida) hade jag inte kunnat stödja mig på bottnet, så jag simmade snabbt tillbaka. Sedan skulle jag bada igen, men fötterna var ju domnade av det kalla vattnet så jag var också orolig för att skära mig utan att märka det. Jag hade svårt att hålla balansen på de vassa stenarna och när det helt plötsligt började blåsa starkt och det blev vågor försvann sikten mot bottnet också. Jag vågade inte ta risken att falla nerför det där undervattenstupet så jag lät bli att bada igen. Det kortaste badet i min lista. Och definitivt det mest skrämmande. Att människan gör något så storslaget i ödemarken! Det kändes ödesdigert. Det är förresten finska Fortum som äger krafttillgångarna nuförtiden.

Under vår vistelse här i Bergslagen har vi bott i en by som heter Klockhammar mellan Närkeslätten och Kilsbergen. Klockhammar ligger väldigt bra till för den som är intresserad av skog och friluftsaktiviteter, byn ligger precis vid Kilsbergens fot, det börjar ett naturreservat 100 m ifrån stugan där vi bor till exempel. Tidigare har det funnits olika bergsbruksrelaterade näringar i byn som lite överallt här i trakterna, men det som fortfarande syns är en kvarn och tillhörande damm. Dammen är så pass liten att den inte kvalar sig som en sjö på min egentliga lista, och trots att kvarnuhuset står kvar och ser ut som vilket gammalt hus som helst syns inte hjulet. Det finns i och för sig en fin herrgård som tydligen odlar en egen äppelsort, klockhammarsäpple, men herrgården är ganska liten och jämfört med andra herrgårdar i andra byar här i trakterna är Klockhammars herrgård kanske inte ett tillräckligt skäl att besöka byn. Men byn är jättetrevlig! Och varför det (förutom läget så klart)? 

Jo, byborna har ansträngt sig och fixat en ypperlig badplats/solstrand/samligsplats i byns hjärta vid den pyttesmåa dammen. Mitt i den bergslagsidylliska byn finns en liten sandstrand, en stor bryggkonstruktion med två trappor, en jättestor gräsplätt, fotbollsplan, midsommarstång med mera! Dammen må vara liten, men enligt lokalbefolkningen är den 3,5-4 meter djup i mitten. Det går att hoppa från bryggorna alltså. 

Här en blid tagen från fotbollsplanen som ligger mitt emot badstranden på andra sidan dammen. Huset som syns i mitten är kvarnen.

Här en bild där bryggorna syns tydligare. Det går alltså att konditionssimma mellan de två, det kanske är 20 meter emellan? Här en närmare bild på bryggorna, dammen är inte mycket större än vad som syns i bilden.

Eftersom man inte får ta med sig hund till badstranden finns det en hundbad vid forbollsplanen, ungefär vid de två tallarna som syns till vänster i bilden. Där badade det en mycket badivrig hund med sin ägare. Jag tog en bild, men eftersom ägaren syns i ett ganska naket tillstånd i bilden låter jag bli att publicera den. Trots att ägaren skulle ha kunnat kvala in på Paradise Hotel med den kroppen...

Klockhammars midsommarstång finns alltså också vid dammen. 

Dagen var varm och nackdelen med Kvarndammsbadet är att det bara finns en skugga (av en stor björk, skuggan syns i bilden). Men kanske det aldrig blir så mycket folk på stranden att man inte skulle få plats i skuggan om man så vill? Under timmen som jag tillbringade på stranden var det kanske 10 personer som kom och gick, de flesta hade bara badkläderna på sig och en handduk på axlarna så jag antar att de kom från byn. Vattnet var mycket kallare än andra vatten där jag har badat sistone (16 grader på ytan) eftersom vattnet inte står stilla. Dammen är liten med vattnet strömmar, dammen får sitt vatten från bäckar från Kilsbergen. Lyckligtvis var dagen varm så att jag inte frös efter badandet och jag verkligen behövde svalkan! En trevlig badvakt (han badade inte själv, vaktade bara sina barn) agerade som min assistent så här finns en riktig badbild trots att jag var själv på stranden.

Jag är ingen solstrandsmänniska, men på den här stranden tillbringade jag alltså en hel timme. Tänk att hela det stora, trivsamma området är gjort av byföreningen i en by där det inte finns något annat än hus! Vilket arbete det måste läggas ner för att underhålla allt, inte minst att hålla undervattensväxtligheten borta från dammen. Och en "kiosk" hade dom också fixat, den var "öppen" när jag kom. Ett litet pentry i kvarnhuset där man kunde brygga kaffe/te för 25 kronor eller köpa glass som fanns i frysen tydligen. Ingen personal utan man skulle lämna pengarna på bordet. 

Det finns en stuga precis vid badstranden som jag genast skulle köpa om den fanns till salu. Det är den tyvärr inte, verkar som om någon bor där året runt. Stugan är ganska nära mitt drömhus i vilket fall, åtminstone utvändigt.

Stugan där vi bor nu är också relativt gullig, utvändigt...