Slottet har också fungerat som spannmålsförråd och bageri och som fängelse, den senare uppgfiten blev slottet av med först på 1950-talet när det nya fängelset byggdes bredvid slottet. Tavastehus är ju också väldigt känd i Finland som fängelsestad, speciellt som kvinnofängelsestad, och nuförtiden är fängelsebyggnaden bredvid slottet ett fängelsemuseum när fängelset har än en gång flyttats lite längre bort. 

Nära slottet ligger också ett gammalt regemente som nuförtiden är ett museum det också. Slottet, fängelsemuseet, militärmuseet och Tavastehus stads historiska museum tillsammans bildar alltså en mycket sevärd historisk attraktion vars centralpunkt naturligtvis är slottet. I år räckte inte tiden till för att besöka slottet, men fina badbilder blev det med slottet i bakgrunden. Det är nästan omöjligt att misslyckas med bilder på den här badstranden...

Det finns en allmän badplats med brygga och till och med ett litet omklädningsrum precis mittemot slottet, förmodligen för att erbjuda fin badutsikt. Annars är inte badplatsens läge speciellt ideal, järnvägen ligger precis bredvid och både person- och godståg går tätt och åker fort. Järnvägen är den från Helsingfors och norrut och det finns ingen tunnel under järnvägen, vilket enligt mig är en skandal. Det är flera barn som badar på stranden och som alltså måste gå över järnvägen, nu badade vi tillsammans med tre barn. För ett par år sedan var min syster på ett tåg som körde på en liten pojke precis här vid badstranden. Med tanke på det är det bara en liten minus för badplatsen att det är ganska bullrigt när tågen kör förbi.

Vill man simma är bryggan bra och det finns mycket öppet vatten, och visst är det lite speciellt att simma mot ett medeltida slott. Vattnet är lagom klart men ganska brunt, lite rostfärgat. Och svalt som det nu brukar vara på den här sommaren, men när man går i känns det inte speciellt kallt längre. Än en gång fick jag visa för barnen hur man går in i kallt vatten. Ändå kan jag inte låta bli att undra hur barn kan bada så himla länge, som om de inte alls kände någon kyla? Jag kanske badar i kalla vatten, men jag kommer upp långt före mina läppar blir blåa och innan jag skakar så att jag inte kan tala...

Vånå slutar på "å" pä svenska eftersom sjön är tydligen en hybrid mellan en sjö och en älv. För enkelhetens skull räknar jag den som en sjö på min lista så som jag räknade Fatburen också (#6). 

Finland är ju ett land av hundratusetals sjöar och det märks genast i min badblogg. Alla tre sjöar där jag har badat här i Tavastehus ligger inom en 3-kilometersradie från centrum. Och det finns fler sjöar inom den radien...

Till slut en bild från min syrras trädgård.

Dagen var varm, +24 grader, men jag har sällan haft tur med vädret under mina badfärder och naturligtvis ändrades vädret när vi äntligen skulle gå och bada. Det blev ingen åska och inte så där jättemycket regn, bara några droppar, men det som var tråkigt att temperaturen sjönk med flera grader kändes det som när solen gick i moln. Först klättrade min syster och jag till caféet vid utsiktstornet i Karlbergs friluftsområde (Aulanko på finska), åt glass och jag passade på att fotografera den blivande badplatsen. Bryggan syns som en vit fläck ungefär i mitten av bilden. 

Vi klättrade inte upp till utsiktstornet den här gången, men det finska nationallandskapet syns väl längre nerifrån också. Den här utsikten ska ha inspirerat flera finska konstnärer, bland andra Jean Sibelius att skriva Finlandia. 

Förra gången jag badade i Aulangonjärvi badade jag på en större strand, så den här gången tog vi bryggan i Lusikkaniemi (som kanske heter något annat på svenska som inte går att hitta tillräckligt snabbt när jag googlar). En fin vuxenbrygga som saknar strand, det blir djupt snabbt och det går att hoppa från bryggan. Platsen ligger lite undanskymd och det går bara en stig dit. Vi var de enda människorna där just nu så vi hade kunnat byta kläder på bryggan, men utsiktstornet mitt emot är ju alltid full av turister med kameror så vi var pryda och bytte om i granbuskarna.

Vattnet var friskt men inte så kallt att det inte hade känts varmare efter att man hade badat en gång. Jag tog chansen för en gångs skull att få lite badsällskap och efter att min syster hade fotograferat mig badade vi tillsammans flera gånger. I bilden syns Karlbergs fina utsiktstorn också. Zoomar man tillräckligt mycket kan man säkert se turisterna som fotograferar oss tillbaka.

#24 Ahvenistonjärvi

Kvällsdoppet tog jag och min assistent till syster på Ahvenistonjärvi som är ett annat friluftsområde i närheten av Tavastehus centrum. Tyvärr ligger det på motsatt sida av centrum där vi befinner oss, så syrrans kille var så snäll att han följde med oss och badade. (Det vill säga vi fick skjuts med bil.) Vi alla passade på att bada länge och flera gånger, så det här var värsta sällskapsbadresan. Det gillade jag!

Ahvenistonjärvi är en ganska liten sjö, men känd eftersom vid sjön ligger en simstadion som användes på OS i Helsingfors 1952. (För mina svenska läsare som inte har en aning om var Tavastehus ligger kan jag berätta att avståndet till Helsingfors är ungefär 9 mil, en timme norrut med bil.) Omklädningsrummen är från 1950-talet och att gå in dit är som att ta steget in i en gammal film. Till vänster den stora omklädningssalen och till höger enskilda omklädningsrum för blyga flickor. Ni får leka en liten gissningslek och gissa var vi bytte om!

Hela området var i bra skick, och på något sätt hade man kunnat förvara känslan av 1950-talets idrottsfest på området. 

Simstadion har renoverats helt nyligen, där var vi inte inne eftersom det inte var gratis. Men utanför får man bättre bilder, intalade jag mig. Eller kanske jag bara inte är tillräckligt bra på att simma ännu för att det skulle löna sig att betala? Jag fortsätter mina crawlövingar. Glömde ta av mig glasögonen.

Har jag förresten sagt att min farfar var elitgymnast? Som ni ser går vissa fallenheter i arv.

Och till sist, efter mycken träning: simövningen "pieni mies" (liten man). Ser ut så här när man har övat en hel dag och äntligen har lärt sig att inte lyfta fötterna för högt upp. Jag tror jag är ungefär halvvägs att göra den rätt på ett sätt som jag har fått det beskrivet för mig. Man ska ropa samtidigt "PIENI MIES PIENI MIES" på ett sätt som irriterar andra runtomkring. Jag ropade en gång, men det är svårt att göra flera saker samtidigt: positionen, titta in i kameran, ropa och inte drunkna.

Vattnet i Ahvenistonjärvi var otroligt klart med en lite grönaktig färg. Det kändes mycket rent, luktade och smakade gott, men det som var härligast var att vattnet var så *lent* och *mjukt* på något sätt, som silke. Där vill jag bada igen! En helt annorlunda vattenupplevelse.

Anledningen till att åka till Grövelsjön överhuvudtaget var att arbeta som funktionär på en mycket bra och professionellt ordnat orienteringstävling. När tävlingen var över den 3 juli gjorde vi en kortare fjällvandring (6 km) och det såg ut som om det skulle bli åska. Det blev ingen åska, när vi hade kommit ner till trädgränsen började solen skina och det blev en ordentlig värmebölja.Och vilken tur, vi råkade befinna oss vid en liten vattenpöl! Tyvärr var det bara högst 30 cm djupt, så jag kunde inte bada, men tänkte vada istället. Här håller jag på att ta steget ner till pölen. 

Ni ser att jag har redan böjt mig ner och känner efter en lämplig plats att sätta foten på. Sekunden efter att bilden togs sa min assistent: "Det är förresten jättedumt att gå ner, i värsta fall kan pölen vara en meter djupare än det ser ut och du sjunker i gyttjan." Men vad trevligt att han kom på det nu alltså!! Jag som var redan jättetaggad. Men jag skippade vadandet. Assistenten var så trött att han passade på att fjällsova en stund istället. Hmph.

Efter att vi hade kommit ner från fjället hämtade vi badkläderna från stugan och körde till själva Grövelsjön. De andra funktionärerna, som förresten var alla svennar, lovade att sätta på bastun så att jag skulle kunna värma mig när vi kommer tillbaka. Härligt! Värmebölja (dvs +11 grader) på fjällen, sola, bada och basta! 

1. Sola.

Sandstrand och allt.

2. Dokumentera knotten.

Ni som har en större än pytteliten skärm ser ju de där gråa punkterna på bilden. De är knott. De fanns överallt, assistenten som arbetar i skogen hela dagarna tyckte att de var så outhärdliga att han behövde ta en paus i fotograferandet under sessionen. Och jag, jag är ju från Finland.

3. Spring till vattnet, fort som sjutton.

Eller egentligen, först samla mod. Det går inte att beskriva hur kallt det var. Eller det går det förresten, det var ju +11 grader i luften och vattnet var *betydligt* kallare. Men det var det i Ältasjön (# 3) också, här var det ändå fint väder, fantastiskt vacker fjällutsikt, en fin sandstrand (utan badbrygga) och kristallklart vatten.

4. Simma!

Några meter blev det faktiskt. 

5. Upp ur vattnet, fort som sjutton.

Snacka om bortdomnad hud. Ja, snacka ni bara. Naturligtvis badade jag en gång till, simmade lite fler meter. Men det blev inte varmare i vattnet som man skulle kunna tro när man inte längre har känseln kvar i huden. Det rann en fjällbäck till sjön precis där jag badade och jag försökte stå där en stund. Kan vattnet vara minusgrader? Om ja, det var det i den där bäcken. 

+2 Nedre fallet, Grövlan

Jag visste att en varm bastu skulle vänta mig framme i stugan så naturligtvis struntade jag i risken att få dödsfeber och passade på att bada vid ett riktigt vattenfall på vägen tillbaka. Från Grövelsjön får sin början älven Grövlan som till slut blir Dalälven några älvar senare, och i Grövlan finns det fina små forsar. Som den här. 

Lite längre ner fanns älvens största vattenfall, Nedre fallet, där jag alltså badade. Så här fint var det:

Fallet ligger precis vid bilvägen till Grövelsjön och det finns en rastplats också. Älven används annars typ bara för fiske, men just här vid vattenfallet har det gjorts (jag tror att någon har varit dät och grävt lite för att göra platsen lite djupare) en badplats för bilder med en idyllisk bakgrund. Arrangören för orienteringstävlingen hade tipsat deltagare om den här badplatsen, men enligt hans egna ord inte trodde att någon skulle bada här på riktigt. Samtidigt med oss var det några turister som stod och tittade på forsen i sina täckjackor. De såg ärligt talat chockade ut när jag gick in i vattnet. Men vattnet var inte lika kallt som i Grövelsjön, eller kanske jag redan hade blivit bortdomnad i hela kroppen. I vilket fall var badplatsen fantastisk den också och jag hade gärna badat längre om assistenten inte hade lidit så av knotten.

När vi kom fram till stugan hade de andra funktionärerna redan badat bastu, så jag gick dit själv. Tog av mig kläderna, blötte håret och öppnade bastudörren. ...och en härlig het våg slog emot mig, NOT!!! Jag kände ingenting, bara djupkylan som hade smittat mig inombords. Men killarna sa ju att de hade bastat för 5 minuter sedan? Jag kastade vatten på aggregatet, men det kom ingen ånga. Fuktigt var det i bastun så det var tydligt att någon annan hade också kastat vatten lite hit och dit, och trots att jag inte hade glasögon på mig lyckades jag hitta en liten bastutermometer SOM VISADE +55 GRADER. Alltså, det finns människor som kallar +55 grader "en varm bastu"? Det behövs knappast någon förklaring för den som har vuxit upp med en bastu. Jag sköljdes av en besvikelsens våg som växte till stor irritation under de 20 minuterna jag stod under en varm dusch och försökte värma mig, en kroppsdel i taget, i onödan.

Det blev ingen avslutningsgrillkväll för mig med de andra vid elden, jag satt med täckjackan och dubbla byxor på inne i stugan och försökte värma mig, jag önskar jag kunde skriva "med en varm kopp te", men jag drack faktiskt öl. Jag liksom glömde, kanske medvetet, kanske inte, att alkohol sänker kroppstemperaturen. Men känslan är allt som räknas och när man känner sig varm, är man det.

Det var någon i bilen när vi var på väg till Idre som råkade nämna att dammsjön tillhör statusgruppen "Sveriges 100 största sjöar". Och ack, Trängseldammen är ju *nästan* vid vägen! Före resan hade jag fått hårda bud, "NEJ Pilvi vi kommer INTE att stanna och bada på vägen, vi har bråttom", men alltså, dammen i sig är redan en sevärdhet förutom den ökända flytkningsnläggningen och vår dalmas till chaufför behövde ingen övertalning. Så jag fick chansen att bada någonstans som ingen annan med stor säkerhet får för sig att bada!

Varför skulle man då inte bada i den här sjön? Visst badar flera säkert i sjön, den är ju stor, men jag badade precis vid dammen! Det var en skrämmande upplevelse. Sjön ser inte alls naturlig ut och bara det väcker respekt, att människan har gjort en sådan stor låtsassjö. Först körde vi upp på dammen och tittade på utsikten som var fantastisk. Så här såg den ut nedströms (inte mycket vatten, nej), 125 meter högt upp var vi alltså. Mannen på bilden är vår snälla chaufför.

På andra sidan den smala vägen fanns själva sjön. Det röda i nästa bilds nederkant är alltså själva dammen. Sjöns djup kan variera med 35 meter! Nu var vattnet cirka 10-15 meter ifrån maxhöjden, det röda som syns på stränderna på båda sidorna är den konstgjorda sjöns botten. 

Vattnet var naturligtvis kallt, iskallt, men det var inte därför badandet var svårt. För det första, det är ju möjligt att det finns något slags sug genom kraftverket trots att vattnet ser ut att vara stilla. Men eftersom jag ville få själva dammen med på mina badbilder kunde jag inte bada så långt ifrån kraftverket. Farligt! Förresten, skulle dammen brista skulle 15 000 människor behöva evakueras. Och stenarna på botten var ju inga naturliga stenar som vattnet hade slipat lena under århundraden utan knivvassa, sprängda bergbitar som det inte var meningen att någon skulle gå på. För att ta sig till vattnet överhuvudtaget var man tvungen att promenera nerför grusbergen först, och trots att det inte syns i bilden var stenbottnet ganska brant. 

Efter att ha övervägt om den här lilla "viken" (en inbuktning på cirka 1,5 meter i grusberget) skulle vara tillräckligt trygg för badaktiviteter tog jag ett jakande beslut. Tryggare skulle det inte kännas någonstans här och jag bara behövde få den här sjön på min lista. Jag har riktiga gummisulor av Tretorn och så länge jag hade skorna på märkte jag knappt de vassa stenarna (som inte heller syns på bilden), men jag var ju tvungen att gå ett par meter i vattnet utan skor och nu har jag fortfarnade ont i fotsulorna en halv dag efteråt. 

Men bad blev det (naturligtvis)! Jag ser kanske lite förskräckt ut eftersom precis när jag skulle börja simma märkte jag att bottnet försvann och det blev hur djupt som helst! Hade det strömmat mot kraftverket (som är bakom grusberget på vänster sida) hade jag inte kunnat stödja mig på bottnet, så jag simmade snabbt tillbaka. Sedan skulle jag bada igen, men fötterna var ju domnade av det kalla vattnet så jag var också orolig för att skära mig utan att märka det. Jag hade svårt att hålla balansen på de vassa stenarna och när det helt plötsligt började blåsa starkt och det blev vågor försvann sikten mot bottnet också. Jag vågade inte ta risken att falla nerför det där undervattenstupet så jag lät bli att bada igen. Det kortaste badet i min lista. Och definitivt det mest skrämmande. Att människan gör något så storslaget i ödemarken! Det kändes ödesdigert. Det är förresten finska Fortum som äger krafttillgångarna nuförtiden.

Jo, byborna har ansträngt sig och fixat en ypperlig badplats/solstrand/samligsplats i byns hjärta vid den pyttesmåa dammen. Mitt i den bergslagsidylliska byn finns en liten sandstrand, en stor bryggkonstruktion med två trappor, en jättestor gräsplätt, fotbollsplan, midsommarstång med mera! Dammen må vara liten, men enligt lokalbefolkningen är den 3,5-4 meter djup i mitten. Det går att hoppa från bryggorna alltså. 

Här en blid tagen från fotbollsplanen som ligger mitt emot badstranden på andra sidan dammen. Huset som syns i mitten är kvarnen.

Här en bild där bryggorna syns tydligare. Det går alltså att konditionssimma mellan de två, det kanske är 20 meter emellan? Här en närmare bild på bryggorna, dammen är inte mycket större än vad som syns i bilden.

Eftersom man inte får ta med sig hund till badstranden finns det en hundbad vid forbollsplanen, ungefär vid de två tallarna som syns till vänster i bilden. Där badade det en mycket badivrig hund med sin ägare. Jag tog en bild, men eftersom ägaren syns i ett ganska naket tillstånd i bilden låter jag bli att publicera den. Trots att ägaren skulle ha kunnat kvala in på Paradise Hotel med den kroppen...

Klockhammars midsommarstång finns alltså också vid dammen. 

Dagen var varm och nackdelen med Kvarndammsbadet är att det bara finns en skugga (av en stor björk, skuggan syns i bilden). Men kanske det aldrig blir så mycket folk på stranden att man inte skulle få plats i skuggan om man så vill? Under timmen som jag tillbringade på stranden var det kanske 10 personer som kom och gick, de flesta hade bara badkläderna på sig och en handduk på axlarna så jag antar att de kom från byn. Vattnet var mycket kallare än andra vatten där jag har badat sistone (16 grader på ytan) eftersom vattnet inte står stilla. Dammen är liten med vattnet strömmar, dammen får sitt vatten från bäckar från Kilsbergen. Lyckligtvis var dagen varm så att jag inte frös efter badandet och jag verkligen behövde svalkan! En trevlig badvakt (han badade inte själv, vaktade bara sina barn) agerade som min assistent så här finns en riktig badbild trots att jag var själv på stranden.

Jag är ingen solstrandsmänniska, men på den här stranden tillbringade jag alltså en hel timme. Tänk att hela det stora, trivsamma området är gjort av byföreningen i en by där det inte finns något annat än hus! Vilket arbete det måste läggas ner för att underhålla allt, inte minst att hålla undervattensväxtligheten borta från dammen. Och en "kiosk" hade dom också fixat, den var "öppen" när jag kom. Ett litet pentry i kvarnhuset där man kunde brygga kaffe/te för 25 kronor eller köpa glass som fanns i frysen tydligen. Ingen personal utan man skulle lämna pengarna på bordet. 

Det finns en stuga precis vid badstranden som jag genast skulle köpa om den fanns till salu. Det är den tyvärr inte, verkar som om någon bor där året runt. Stugan är ganska nära mitt drömhus i vilket fall, åtminstone utvändigt.

Stugan där vi bor nu är också relativt gullig, utvändigt...

Efter att ha kommit hem och vilat en stund förändrades vädret till det sämre ur badsynpunkt. Någonstans ifrån kom det en kall vind från Sibirien och plötsligt hade det blivit vinter. Njah, jag har redan badat i så många sjöar och har flera månader kvar av sommaren, det spelar väl ingen roll om jag skippar badandet just idag, tänkte jag. Men assistenten ville bada själv så jag åkte med och plockade en till sjö till min lista. 

Ramsjön ligger inte riktigt i någon tätort, det är 2 mil till Örebro och 1 mil till Nora, men det ligger flera små byar i närheten och Kilsbergens Ekopark naturligtvis. Så badet är utrustad med bajamajor, gräs, sand, picknickbord och hela två bryggor. Men i den Sibiriska vinden var vi de enda som badade där. Ett par hade picknick under sina täcken och avundades inte oss som skulle bada. Så "visa badstyrka nu och in i vattnet som en riddare!" blev mitt motto än en gång. Så här såg stranden ut.

Det fanns som sagt en annan brygga längre bort och mer strandutrymme, så den här badplatsen är riktigt mysig faktiskt. Skogig men fungerande för flera slags aktiviteter. 

Jag var svettklibbig efter löpningen så trots kylan kände jag att jag måste dyka. (I bakgrunden ser ni den andra bryggan.)

Vattnet var inte så där jättekallt, men tydligt svalkande ändå. Själva badandet och dykningen gick bra, men när man kom upp ur vattnet, speciellt med blött hår... Min min säger allt. Det kändes lite kallt. 

Jag har inte varit så frusen efter ett bad någon gång under den här sommaren (eller jo, efter sista Swimming spree -stoppet i Vänern, #10), jag var helt säker på att jag skulle bli förkyld. Benen i min kropp hade i vilket fall förvandlats till is, så att det var omöjligt att bli varm utifrån på ett tag efter det här. 

Det känns att jag har bevisat för mig själv nu att kyla inte är något hinder för bad. Ska man bada ska man det. Jag fick inte ens någon jippii-känsla efter att ha kylbadat nu, jag har gått utanför min komfortzon på detta sätt så många gånger redan under den här utmaningen. Så att i fortsättningen kommer jag inte att bada i iskallt väder om inte jag är sugen på att göra det. 

Värmen på max i bilen körde vi tillbaka genom Ramshyttan, den närmsta byn som var precis så idyllisk som de flesta gamla byar. Det hade naturligtvis en gång funnits en hytta där, nu fanns det bara två dammar och en vattenfall emellan dem (och flera röda hus och vackra gårdar som var som tagna ur "Bonde söker fru"). Så här såg det ut, bilden är tagen mot den övre dammen.

Efter byn kom vi tillbaka till vägen som gick precis vid själva Ramsjön (det råder förresten ingen enighet om sjön heter Ramsjön eller Rammsjön). Den går alltså alldeles mellan strandkanten och ett berg. Krokig, smal och säkert farlig om man möter en annan bil är vägen och utsikten ändå helt fantastiska om man gillar sjöar.

Kalltjärn är alltså en till minisjö i Bergslagen. Det finns så många små sjöar just här i trakterna på grund av allt bergsbruk som historiskt sett har idkats i Bergslagen. Dammsjöarna har ofta kanske varit små blöta fläckar bara, men sedan har någon byggt en hytta och en damm och vips har vattnet börjat samlas på pölen tills det har bildats en del fina badplatser. Fast det finns risker, 1959 brast en damm vid sjön Göljan här i närheten (jag har inte ännu badat där) och orsakade en översvämning som till exempel helt spolade bort en stuga. 

Mysteriet med den konstiga cirkeln och triangeln på offerscenen (se #18) fick sin mindre spännande lösning eftersom jag hittade samma symbol på dörren till en stuga vid Kalltjärn, i vitt och blått den här gången. Det är ju KFUM:s symbol! Det borde jag ha känt igen även i en kamouflerad form, jag har ju varit scout en gång i tiden. 

Så här fin var badplatsen, även i regnet! Vattennivån är väldigt låg så förhoppningsvis får ingen för sig att hoppa från den där högre bryggan, som är typ en meter högre från vattenytan än vanligt. Vid trappan på den låga bryggan var det ganska djupt, men bottnet syntes fortfarande en meter från stranden. Jag antar att man inte hade byggt någon hoppbrygga om det inte var tillräckligt djupt i vattnet, men hoppar man från 2,5 meter borde det väl vara åtminstone 4 meter djupt? 

Jag tog trapporna i den lägre bryggan alltså. Vattennivån var så låg att bryggan hängde snett och trapporna var ganska ruttna. Hala, slemmiga, och mycket ostadiga och gungiga, jag fick samla all min mod för att våga ta min icke-vattentäta kamera ut till bryggan och till trappan som verkade kunna rasa vilken minut som helst. (Nu tänkte jag igen på Kvarteret Skatans semester i Laholm då Ulf påstod att han hade cancer och kunde "dö vilken minut som helst", har skrattat åt den hela morgonen, hehee :D ...) Det var skönt att bada i sjön i duggregn, hade jag haft en assistent med mig hade jag förmodligen tillbringat en längre stund i vattnet, nu tänkte jag mycket på att ta mig tillbaka till stugan innan det började regna ordentligt. Det kom en starkare regnskur precis efter att jag hade kommit upp ur vattnet, men vilken tur att jag kunde byta om på verdandan i en stuga. Det fanns flera stugor på området och det var riktigt mysigt faktiskt. Alla stugor var låsta förutom den här och den besökte jag naturligtvis, skogslyx än en gång. 

På väg tillbaka såg jag JÄTTESTORA och pyttesmå vildsvinspår, med tanke på att det regnar är de kanske så färska som från imorse. Skrämmande! De stora var lika stora som min hand, tyvärr syns spåren dåligt i bilderna jag tog så ni får inte se dem. Men det kanske var en sugga med kultingar? Huh vad jag är rädd för vildsvin. Det var jag inte förut, men sedan hade en kompis till mig sett ett vildsvin i skogen som hade varit stor som ETT MONSTER. Kultingar är ju söta, men om suggan är överbeskyddande och går till attack? Usch. Kanske borde jag känna mig lugn med tanke på att min skogsarbetande sambo aldrig har sett ett vildsvin i svenska skogar trots att han arbetar så tyst att han brukar stöta på en massa andra djur, fast vildsvinspåren är de som syns tydligast av alla spår.

I duggregn och 23-graders värme var det en svettig idé att jogga hem, men nu har man tränat för dagen också. Satte på bastun precis, så om en timme blir det något försenat midsommarbastubad! 

Andra stoppet var Kilsbergens högsta punkt, 300 meter över havet. Det fanns en liten träkoja byggd på platsen, konstigt nog såg kojan ut som en liten scen. I mitten fanns en blå cirkel målad, och i cirkeln hade man målat en blå triangel, vad det nu ska betyda. Jag lade mig på den som på en offerplats och vilade en stund, triangeln syns lite bakom mina axlar. Efter att ha tagit bilden körde bromsar och flugor iväg mig igen, så vilan blev kortvarig. Snabbt nerför berget bara och till sjön!

Trots namnet är Stora Dammsjön väldigt liten, 0,07 kvadratkilometer, men eftersom det ligger en ännu mindre sjö nästan bredvid, Lilla Dammsjön, heter sjön som den gör. Stora Dammsjön är rekommenderad som badplats när man vandrar Bergslagsleden (som går förbi Tomasbodas gård också). Jag tog dessutom en liten omväg förbi Lilla Dammsjön, men den sjön är en liten skogstjärn med mycket växtlighet på botten och trots att det fanns många fiskebryggor vågade jag inte bada där ensam. Bryggorna var så pass höga och ostadiga att risken att det hade varit svårt att komma upp igen var stor, och det fanns ingen chans jag hade kunnat ta en badselfie i vattnet i vilket fall. 

Men Stora Dammsjön var verkligen en underbar badplats! En skogstjärn den också, men med flera "sand"stränder! Det vill säga många stränder täcktes av fint grus och botten var full av först små (vassa!) och sedan stora stenar, på vissa stränder fanns det inte ens mycket växtlighet. Som tur är blev det djupt ganska snabbt. Och vattnet var riktigt varmt, för första gången i år så pass varmt att det inte var speciellt svalkande. 

Det var ett par fiskare längre bort vid sjöns övriga stränder, men det hördes inga ljud förutom skogens egna. Bromsar och flugor följde mig inte till stranden så jag kunde för första gången under vandringen höra andra ljud än SURRRRRRande. Jag passade på att slappna av genom att flyta stilla, hela kroppen strax under vattenytan, bara ansiktet synligt. Ibland betalar jag 500 kr för att få ligga så där i en mörk och tyst tank i en timme, men det här var helt gratis. Dessutom när jag öppnade ögonen såg jag bara ljusblått, vilken lyx!

Efter badandet tänkte jag orientera lite i skogen. Men det var så mycket vildsvinspår att jag blev rädd och tog mig tillbaka till stigen. Visslandes högt, så att alla vildsvin på en 100 metersradie skulle bli skrämda och springa bort. Och plötsligt rasade något i skogen, det var något jättetungt som rörde sig, så jag stannade och tittade: en stor ÄLG hade legat 50 meter bort, blivit skrämd av mig, tagit sig upp och började springa uppför ett brant berg! Mitt hjärta nästan stannade av skräck! Älgen hade sina ögon på mig och den var synlig länge på grund av att berget var så brant, men jag var alldeles för skrämd för att ta fram kameran, istället började jag prata högt för att säkerställa att älgen verkligen inte skulle komma tillbaka. Hjärtat slog som en skogstrumma när jag äntligen var framme vid vägen. Där såg jag spår av en älg i gruset, kanske samma älg, kanske inte. Men, what doesn´t kill you makes you stronger och sånt... Älgen var ju ganska söt på sitt sätt och ingen dog. Nu är jag beredd för att möta fler älgar, AAAAAIIIAAAAAA!!!!

#16 Norasjön

Men alltså, vi firade midsommarafton med svärföräldrarna i Noratrakten i Bergslagen. På morgonen på väg till svärföräldrarna stannade vi för att bada i Norasjön på Trängbo camping (inte naturistcamping). Jag passade på att borsta tänderna också, jag har nämligen haft ont i tanden sistone så att jag har börjat att lyda tandläkarens råd att inte borsta tänderna förrän en timme efter att ha ätit. Och vi fick lite bråttom på morgonen, jag hann inte äta min frukost tillräckligt tidigt när jag satt klistrad framför tv:n och tittade på nyheter om att Storbritannien ska begära skilsmässa från EU. 

Det var kallt, det blåste och det var en del vågor på sjön. Med tandborsten i munnen förklarar jag för min blyga assistent var jag tänkte bada. (Märker ni att trappan finns till vänster och jag pekar åt höger? Tänker jag alltså simma hela långa bryggan runt eller... klättra ner från bryggan *utan* trappa?)

Jag klättrade först nerför trappan, vattnet kändes såååå kallt. Men direkt till vattnet bara, efter en liten gympaövning. 

Sedan klättrade jag tillbaka till bryggan genom trappan. Och vips! Plötsligt hade jag hamnat på andra sidan bryggan!

På bakgrunden syns Nora kyrka och lite av centrumet. Nora är ju känd som en väldigt fin trästad där de tillverkar glass, men närmare än det här kom vi inte glassen den här gången. 

Ni får leva i spänning lite till: simmade jag verkligen så långt ifrån trappan på andra sidan bryggan med glasögonen på när det blåste? Eller hoppade jag från bryggan, med glasögonen på när det blåste? Hur kom jag upp till bryggan igen i så fall om det inte fanns någon trappa?

#17 Finnsjön

Vi deltog i midsommarfirandet i Finnsjöstrand (ett lämpligt namn för mitt transkulturella midsommarfirande), som också ligger i Nora kommun. Efter att ha tittat på folkdans, varit med och rest midsommarstången samt lekt och sjungit tog vi riktningen mot badstranden när andra tog riktningen mot sina bilar. Tyvärr var inte jag först i vattnet den här gången utan två barn och en man hade hunnit före mig! Men jag skyller på att vuxna kvinnor har fler klädesplagg och det tar längre tid för oss att byta om till badkläder än för barn och män. Så jag klättrade snabbt nerför trappan i bryggan. Men de små tjejerna och mannen *hoppade* in i vattnet! Det har inte jag gjort på 20 år, men efter att ha skrytit så mycket så här offentligt hur jag som lärare måste visa till andra hur modigt man går in i kallt vatten kunde jag väl inte vara sämre. 

När man nu har vågat hoppa, visst vågar man crawla lite också. Jag kanske gjorde någontng fel, det kändes att jag inte alls kom fram. Grodsim regerar! Vattnet var varmt förresten. Luften också, jag lät håret självtorka utomhus när vi åt picnic efter badandet och jag frös inte (i mina varma kläder och en het kaffemugg i handen).

Efter badandet satte jag mig på bastun. Jo, det fanns faktiskt en strandbastu i Finnsjöstrandsbadet! Men, bastun var inte varm! Va, när används den om inte på midsommaren? Well, den såg inte så välanvänd ut... Det kanske bara är för gamla skogsfinnarnas skull som den finns just här vid Finnsjön. Bergslagen, som Nora räknas till, är ju ett område dit många finnar flyttade på 1500- och 1600-talet för att livnära sig på bergs- och svedjebruk när de inte alltid hade så bra möjligheter att leva gött i Finland. Jag hörde lite finska idag vid Finnsjön, men de som talade var knappast skogsfinnar. Flera kommuner runt Nora tillhör finska förvaltningsområdet i Sverige där finsktalande har starkare möjligheter att upprätthålla och utveckla sitt språk. Så språket så väl som sverigefinnarna är högst levande här på trakterna!

Jag vet att mina finska följare vill så gärna se hur en svensk midsommarstång ser ut, så här är en bild om det också. Jag är fortfarande blöt efter badandet.

Och nu till det mest spännande: Hur gjorde jag för att ta mig så långt till andra sidan av bryggan än där trapporna är? Ja, vet ni, jag klättrade ner utan trappa vid Norasjön och hävdade upp mig igen med bara armarna! På samma sätt tog jag mig upp vid Finnsjön. Flytande bryggor är ganska höga, så puss på mina biceps!! <3 

Igår tog jag och systrarna (än så länge bor min andra syrra här i Stockholm) en promenad i Judarskogen i Åkeshov, men JAG BADADE INTE I JUDARN. Det var dumt av mig. Men jag trodde faktiskt att det bara var en liten pöl, inte en riktig sjö, så jag hade inte med mig badkläderna. Sjön kryllade av kräftor, jag såg tre stycken, usch vad äckligt att bada där alltså, men bara därför måste jag göra det. Att jag var så oaktsam och missade en spännande sjö där ingen vettig människa skulle bada! Bäst att göra det snabbt, ju längre sommaren går nämligen, desto mer växtlighet det blir säkert i sjön som redan är typ till hälften igenväxt.

Men idag, idag badade jag inte bara utan jag kan faktiskt säga att jag simmade. Äntligen fick jag göra det i min älskade, vackra Albysjö, som jag ofta promenerar runt. Albysjön runt promenerade ofta också Prins Eugen, och sjön är känd för att ha inspirerat honom till flera av hans målningar med sjölandskap, till exempel "Den ljusa natten". Naturligtvis var kvällen då jag badade i sjön den längsta på året och natten den ljusaste.

Jag valde att bada i Tyresös huvudsjöbeach, stranden vid Alby fritidsgård. Det var många människor där, men bara några 10-åringar badade (eller skrek och badade). Igen fick jag visa barnen hur man bara går in i vattnet och börjar simma, utan att störa sina medbadare med onödiga skrik. (Efter att jag hade gått ner i vattnet försvann barnen med sina "jag kan inte, jag kan inte, det är svinkallt". HA!)

Nu ska vi inte hoppa över några viktiga saker. Jag började badupplevelsen genom att ligga på beachen och sola lite.

Det var ju soligt, men det blåste lite. Jag låg inte så länge, jag hade glömt solglasögonen hemma.

Badet vid Alby fritidsgård har en fantastiskt stor bryggkonstruktion så det är lätt att simma. Det finns bara två trappor in till vattnet, och en bra nybörjarsimsträcka är att simma från trappa till trappa (ca 40 meter?). Sedan kan man försöka simma till öbryggan med hoppställningen som är lite längre bort (50 meter?). Sedan när man är väldigt säker på sina simkunskaper kan man simma över viken, hela vägen till Gimmerstabadet (130 meter?). Jag tog naturligtvis den kortaste sträckan, efter att Paula hade simmat den först. Hon var mycket snabbare, men det var ju ingen tävling, jag försökte bara komma fram levande. (Fick vatten i näsan igen.) Paula har faktiskt tränat på simhall. (Och just därför hade jag mycket lättare att gå ner till vattnet till att börja med.) 

Vattnet var faktiskt varmt, svalkande, men absolut inte det minsta kallt. Det tyckte Paula också trots att hon är van vid uppvärmt simhallsvatten.

Albysjön ska vara övergödd och vattnet är något brunt, men klart. Svanar gillar stämningen här i Tyresö och den här kom för att hälsa på oss. Eller kanske simmade vi på dess revir. Visst, det hade varit underbart att kunna säga att man har simmat med en svan, men svanar är faktiskt väldigt stora och har kraftiga näbbar. Som man tänker på när svanen gör sig stor och hotande... Eftersom svanar simmar bättre än vad jag gör, tyckte jag att det var bättre att komma upp ur vattnet och fotografera från bryggan.