Det finns folk som *tror* att jag har blivit besatt av att bada i olika sjöar och att badandet går över allt annat. Så är inte fallet. Jag har inte badat efter att ha badat i Grövelsjön (#22), dvs i en vecka, eftersom jag inte har haft tillräcklig tillgång till internet så att jag hade kunnat uppdatera bloggen. Och vad är det för idé att bada om man inte kan visa det för världen? Så att jag har faktiskt varit helt på det torra i många dagar, jag badade inte ens i Kaukajärvi, min barndoms närsjö, när jag besökte mina föräldrar i Tammerfors i Finland. Men nu när jag har lagt upp fjällbadandet på bloggen idag har jag kunnat ta mitt första dopp för sommaren i Finland! Det blev i Aulangonjärvi i Tavastehus där jag befinner mig för tillfället och besöker min syster.

Dagen var varm, +24 grader, men jag har sällan haft tur med vädret under mina badfärder och naturligtvis ändrades vädret när vi äntligen skulle gå och bada. Det blev ingen åska och inte så där jättemycket regn, bara några droppar, men det som var tråkigt att temperaturen sjönk med flera grader kändes det som när solen gick i moln. Först klättrade min syster och jag till caféet vid utsiktstornet i Karlbergs friluftsområde (Aulanko på finska), åt glass och jag passade på att fotografera den blivande badplatsen. Bryggan syns som en vit fläck ungefär i mitten av bilden. 

Vi klättrade inte upp till utsiktstornet den här gången, men det finska nationallandskapet syns väl längre nerifrån också. Den här utsikten ska ha inspirerat flera finska konstnärer, bland andra Jean Sibelius att skriva Finlandia. 

Förra gången jag badade i Aulangonjärvi badade jag på en större strand, så den här gången tog vi bryggan i Lusikkaniemi (som kanske heter något annat på svenska som inte går att hitta tillräckligt snabbt när jag googlar). En fin vuxenbrygga som saknar strand, det blir djupt snabbt och det går att hoppa från bryggan. Platsen ligger lite undanskymd och det går bara en stig dit. Vi var de enda människorna där just nu så vi hade kunnat byta kläder på bryggan, men utsiktstornet mitt emot är ju alltid full av turister med kameror så vi var pryda och bytte om i granbuskarna.

Vattnet var friskt men inte så kallt att det inte hade känts varmare efter att man hade badat en gång. Jag tog chansen för en gångs skull att få lite badsällskap och efter att min syster hade fotograferat mig badade vi tillsammans flera gånger. I bilden syns Karlbergs fina utsiktstorn också. Zoomar man tillräckligt mycket kan man säkert se turisterna som fotograferar oss tillbaka.

 

#24 Ahvenistonjärvi

Kvällsdoppet tog jag och min assistent till syster på Ahvenistonjärvi som är ett annat friluftsområde i närheten av Tavastehus centrum. Tyvärr ligger det på motsatt sida av centrum där vi befinner oss, så syrrans kille var så snäll att han följde med oss och badade. (Det vill säga vi fick skjuts med bil.) Vi alla passade på att bada länge och flera gånger, så det här var värsta sällskapsbadresan. Det gillade jag!

Ahvenistonjärvi är en ganska liten sjö, men känd eftersom vid sjön ligger en simstadion som användes på OS i Helsingfors 1952. (För mina svenska läsare som inte har en aning om var Tavastehus ligger kan jag berätta att avståndet till Helsingfors är ungefär 9 mil, en timme norrut med bil.) Omklädningsrummen är från 1950-talet och att gå in dit är som att ta steget in i en gammal film. Till vänster den stora omklädningssalen och till höger enskilda omklädningsrum för blyga flickor. Ni får leka en liten gissningslek och gissa var vi bytte om!

Hela området var i bra skick, och på något sätt hade man kunnat förvara känslan av 1950-talets idrottsfest på området. 

Simstadion har renoverats helt nyligen, där var vi inte inne eftersom det inte var gratis. Men utanför får man bättre bilder, intalade jag mig. Eller kanske jag bara inte är tillräckligt bra på att simma ännu för att det skulle löna sig att betala? Jag fortsätter mina crawlövingar. Glömde ta av mig glasögonen.

Har jag förresten sagt att min farfar var elitgymnast? Som ni ser går vissa fallenheter i arv.

Och till sist, efter mycken träning: simövningen "pieni mies" (liten man). Ser ut så här när man har övat en hel dag och äntligen har lärt sig att inte lyfta fötterna för högt upp. Jag tror jag är ungefär halvvägs att göra den rätt på ett sätt som jag har fått det beskrivet för mig. Man ska ropa samtidigt "PIENI MIES PIENI MIES" på ett sätt som irriterar andra runtomkring. Jag ropade en gång, men det är svårt att göra flera saker samtidigt: positionen, titta in i kameran, ropa och inte drunkna.

Vattnet i Ahvenistonjärvi var otroligt klart med en lite grönaktig färg. Det kändes mycket rent, luktade och smakade gott, men det som var härligast var att vattnet var så *lent* och *mjukt* på något sätt, som silke. Där vill jag bada igen! En helt annorlunda vattenupplevelse.