Potatis och sommarsill till lunch, det är livet det. Om man bara lät bli att läsa e-post samtidigt... Jag hade fått flera mejl med dåliga nyheter. För att lindra min ångest trotsade jag farbror doktorns goda råd av att inte bada direkt efter maten, och jag tog med mig bikinin och hunden och drog direkt till närmsta sjön, Racken, och hoppades att vattnet skulle vara kallt. Det var det inte. Solen kom fram lite också. 

Racken visar sin bästa sida när solen skiner, vattnet får en speciell, flyktig färg då. Jag fick äran att betrakta detta fenomen i cirka 5 minuter, men lyckades inte fånga den på bild. "Det speciella ljuset" har inspirerat en del konstnärer som bildade den sk. Rackstadkolonin i Arvika runt år 1900. Det finns flera tavlor av Gustav Fjaestad där ljuset syns fint, bland annat "Solverkan på grunt vatten". Nuförtiden finns det ett konstmuseum i Arvika, Rackstadmuseet, som presenterar konst gjord av Gustav Fjaestad och andra Rackstakolonins medlemmar. Museet är förresten värt ett besök för den som befinner sig i Värmland, dessutom serverar caféet god mat. Måltiden kan man avsluta med en kopp kaffe i museets mindfulla trädgård. Från museet till centrum går en fin promenadväg som är kantad av små hantverkarbodar.

Jag försökte le lite i bilden ändå. Jag älskar ju Racken. 

Racken ligger bara 150 meter från stugan där vi bor. Markus har bara varit här i två dagar, men verkar redan tro att stugan samt dess omgivning är hans revir. På väg upp till stugan mötte vi en joggare med en hund och Markus tyckte att det var viktigt att markera genom att skälla och morra vem som styr på det här området. Joggaren och hunden hade förmodligen sprungit över stugans gräsmatta (det går en massa stigar precis bakom stugan) eftersom Markus följde ett luktspår genom hela gården. Hoppas det kommer en till hund snart så att Markus får socialisera sig lite.