Igår var det ett perfekt skogslöpningsväder: 18 grader, halvsoligt och torrt. Hunden bara saknades... En hund som skulle skydda mig mot vildsvin och älgar, inte reta upp dem så att de attackerar. Men jag sprang en tur ändå, assistenten hade lovat att skjutsa mig till Ramsjön för att bada efteråt. 

Efter att ha kommit hem och vilat en stund förändrades vädret till det sämre ur badsynpunkt. Någonstans ifrån kom det en kall vind från Sibirien och plötsligt hade det blivit vinter. Njah, jag har redan badat i så många sjöar och har flera månader kvar av sommaren, det spelar väl ingen roll om jag skippar badandet just idag, tänkte jag. Men assistenten ville bada själv så jag åkte med och plockade en till sjö till min lista. 

Ramsjön ligger inte riktigt i någon tätort, det är 2 mil till Örebro och 1 mil till Nora, men det ligger flera små byar i närheten och Kilsbergens Ekopark naturligtvis. Så badet är utrustad med bajamajor, gräs, sand, picknickbord och hela två bryggor. Men i den Sibiriska vinden var vi de enda som badade där. Ett par hade picknick under sina täcken och avundades inte oss som skulle bada. Så "visa badstyrka nu och in i vattnet som en riddare!" blev mitt motto än en gång. Så här såg stranden ut.

Det fanns som sagt en annan brygga längre bort och mer strandutrymme, så den här badplatsen är riktigt mysig faktiskt. Skogig men fungerande för flera slags aktiviteter. 

Jag var svettklibbig efter löpningen så trots kylan kände jag att jag måste dyka. (I bakgrunden ser ni den andra bryggan.)

Vattnet var inte så där jättekallt, men tydligt svalkande ändå. Själva badandet och dykningen gick bra, men när man kom upp ur vattnet, speciellt med blött hår... Min min säger allt. Det kändes lite kallt. 

Jag har inte varit så frusen efter ett bad någon gång under den här sommaren (eller jo, efter sista Swimming spree -stoppet i Vänern, #10), jag var helt säker på att jag skulle bli förkyld. Benen i min kropp hade i vilket fall förvandlats till is, så att det var omöjligt att bli varm utifrån på ett tag efter det här. 

Det känns att jag har bevisat för mig själv nu att kyla inte är något hinder för bad. Ska man bada ska man det. Jag fick inte ens någon jippii-känsla efter att ha kylbadat nu, jag har gått utanför min komfortzon på detta sätt så många gånger redan under den här utmaningen. Så att i fortsättningen kommer jag inte att bada i iskallt väder om inte jag är sugen på att göra det. 

Värmen på max i bilen körde vi tillbaka genom Ramshyttan, den närmsta byn som var precis så idyllisk som de flesta gamla byar. Det hade naturligtvis en gång funnits en hytta där, nu fanns det bara två dammar och en vattenfall emellan dem (och flera röda hus och vackra gårdar som var som tagna ur "Bonde söker fru"). Så här såg det ut, bilden är tagen mot den övre dammen.

Efter byn kom vi tillbaka till vägen som gick precis vid själva Ramsjön (det råder förresten ingen enighet om sjön heter Ramsjön eller Rammsjön). Den går alltså alldeles mellan strandkanten och ett berg. Krokig, smal och säkert farlig om man möter en annan bil är vägen och utsikten ändå helt fantastiska om man gillar sjöar.