Vi är kvar i Bergslagen, och vilken varm dag det har varit! 23 grader och det räcker för den som vandrar i skogen. Assistenten har varit ute hela dagen och ritat, så jag gjorde en liten skogsvandring själv med en orienteringskarta. Först gick jag längs grusvägen till Tomasboda, en gammal gård, nyförtiden en scoutstuga, belägen högt upp i Kilsbergen. Det fina vädret hade lockat dit flera sällskap, men jag hade ingen matsäck med mig så jag tog ett par bilder och vandrade vidare.

Andra stoppet var Kilsbergens högsta punkt, 300 meter över havet. Det fanns en liten träkoja byggd på platsen, konstigt nog såg kojan ut som en liten scen. I mitten fanns en blå cirkel målad, och i cirkeln hade man målat en blå triangel, vad det nu ska betyda. Jag lade mig på den som på en offerplats och vilade en stund, triangeln syns lite bakom mina axlar. Efter att ha tagit bilden körde bromsar och flugor iväg mig igen, så vilan blev kortvarig. Snabbt nerför berget bara och till sjön!

Trots namnet är Stora Dammsjön väldigt liten, 0,07 kvadratkilometer, men eftersom det ligger en ännu mindre sjö nästan bredvid, Lilla Dammsjön, heter sjön som den gör. Stora Dammsjön är rekommenderad som badplats när man vandrar Bergslagsleden (som går förbi Tomasbodas gård också). Jag tog dessutom en liten omväg förbi Lilla Dammsjön, men den sjön är en liten skogstjärn med mycket växtlighet på botten och trots att det fanns många fiskebryggor vågade jag inte bada där ensam. Bryggorna var så pass höga och ostadiga att risken att det hade varit svårt att komma upp igen var stor, och det fanns ingen chans jag hade kunnat ta en badselfie i vattnet i vilket fall. 

Men Stora Dammsjön var verkligen en underbar badplats! En skogstjärn den också, men med flera "sand"stränder! Det vill säga många stränder täcktes av fint grus och botten var full av först små (vassa!) och sedan stora stenar, på vissa stränder fanns det inte ens mycket växtlighet. Som tur är blev det djupt ganska snabbt. Och vattnet var riktigt varmt, för första gången i år så pass varmt att det inte var speciellt svalkande. 

Det var ett par fiskare längre bort vid sjöns övriga stränder, men det hördes inga ljud förutom skogens egna. Bromsar och flugor följde mig inte till stranden så jag kunde för första gången under vandringen höra andra ljud än SURRRRRRande. Jag passade på att slappna av genom att flyta stilla, hela kroppen strax under vattenytan, bara ansiktet synligt. Ibland betalar jag 500 kr för att få ligga så där i en mörk och tyst tank i en timme, men det här var helt gratis. Dessutom när jag öppnade ögonen såg jag bara ljusblått, vilken lyx!

Efter badandet tänkte jag orientera lite i skogen. Men det var så mycket vildsvinspår att jag blev rädd och tog mig tillbaka till stigen. Visslandes högt, så att alla vildsvin på en 100 metersradie skulle bli skrämda och springa bort. Och plötsligt rasade något i skogen, det var något jättetungt som rörde sig, så jag stannade och tittade: en stor ÄLG hade legat 50 meter bort, blivit skrämd av mig, tagit sig upp och började springa uppför ett brant berg! Mitt hjärta nästan stannade av skräck! Älgen hade sina ögon på mig och den var synlig länge på grund av att berget var så brant, men jag var alldeles för skrämd för att ta fram kameran, istället började jag prata högt för att säkerställa att älgen verkligen inte skulle komma tillbaka. Hjärtat slog som en skogstrumma när jag äntligen var framme vid vägen. Där såg jag spår av en älg i gruset, kanske samma älg, kanske inte. Men, what doesn´t kill you makes you stronger och sånt... Älgen var ju ganska söt på sitt sätt och ingen dog. Nu är jag beredd för att möta fler älgar, AAAAAIIIAAAAAA!!!!