Trängslet i Älvdalen har i år varit mest känd för flyktinganläggningen dit flyktingarna inte ville flytta och sexuella trakasserier och våld mot kvinnor efter att flyktinganläggningen fylldes av flyktingar. Men i Trängslet vid flyktinganläggningen ligger också Sveriges högsta damm (125 meter hög och en kilometer bred) samt den bakomliggande, konstgjorda dammsjön, Trängseldammen.

Det var någon i bilen när vi var på väg till Idre som råkade nämna att dammsjön tillhör statusgruppen "Sveriges 100 största sjöar". Och ack, Trängseldammen är ju *nästan* vid vägen! Före resan hade jag fått hårda bud, "NEJ Pilvi vi kommer INTE att stanna och bada på vägen, vi har bråttom", men alltså, dammen i sig är redan en sevärdhet förutom den ökända flytkningsnläggningen och vår dalmas till chaufför behövde ingen övertalning. Så jag fick chansen att bada någonstans som ingen annan med stor säkerhet får för sig att bada!

Varför skulle man då inte bada i den här sjön? Visst badar flera säkert i sjön, den är ju stor, men jag badade precis vid dammen! Det var en skrämmande upplevelse. Sjön ser inte alls naturlig ut och bara det väcker respekt, att människan har gjort en sådan stor låtsassjö. Först körde vi upp på dammen och tittade på utsikten som var fantastisk. Så här såg den ut nedströms (inte mycket vatten, nej), 125 meter högt upp var vi alltså. Mannen på bilden är vår snälla chaufför.

På andra sidan den smala vägen fanns själva sjön. Det röda i nästa bilds nederkant är alltså själva dammen. Sjöns djup kan variera med 35 meter! Nu var vattnet cirka 10-15 meter ifrån maxhöjden, det röda som syns på stränderna på båda sidorna är den konstgjorda sjöns botten. 

Vattnet var naturligtvis kallt, iskallt, men det var inte därför badandet var svårt. För det första, det är ju möjligt att det finns något slags sug genom kraftverket trots att vattnet ser ut att vara stilla. Men eftersom jag ville få själva dammen med på mina badbilder kunde jag inte bada så långt ifrån kraftverket. Farligt! Förresten, skulle dammen brista skulle 15 000 människor behöva evakueras. Och stenarna på botten var ju inga naturliga stenar som vattnet hade slipat lena under århundraden utan knivvassa, sprängda bergbitar som det inte var meningen att någon skulle gå på. För att ta sig till vattnet överhuvudtaget var man tvungen att promenera nerför grusbergen först, och trots att det inte syns i bilden var stenbottnet ganska brant. 

Efter att ha övervägt om den här lilla "viken" (en inbuktning på cirka 1,5 meter i grusberget) skulle vara tillräckligt trygg för badaktiviteter tog jag ett jakande beslut. Tryggare skulle det inte kännas någonstans här och jag bara behövde få den här sjön på min lista. Jag har riktiga gummisulor av Tretorn och så länge jag hade skorna på märkte jag knappt de vassa stenarna (som inte heller syns på bilden), men jag var ju tvungen att gå ett par meter i vattnet utan skor och nu har jag fortfarnade ont i fotsulorna en halv dag efteråt. 

Men bad blev det (naturligtvis)! Jag ser kanske lite förskräckt ut eftersom precis när jag skulle börja simma märkte jag att bottnet försvann och det blev hur djupt som helst! Hade det strömmat mot kraftverket (som är bakom grusberget på vänster sida) hade jag inte kunnat stödja mig på bottnet, så jag simmade snabbt tillbaka. Sedan skulle jag bada igen, men fötterna var ju domnade av det kalla vattnet så jag var också orolig för att skära mig utan att märka det. Jag hade svårt att hålla balansen på de vassa stenarna och när det helt plötsligt började blåsa starkt och det blev vågor försvann sikten mot bottnet också. Jag vågade inte ta risken att falla nerför det där undervattenstupet så jag lät bli att bada igen. Det kortaste badet i min lista. Och definitivt det mest skrämmande. Att människan gör något så storslaget i ödemarken! Det kändes ödesdigert. Det är förresten finska Fortum som äger krafttillgångarna nuförtiden.