Det regnade ju igår när jag skulle bada. Det kan vara ganska härligt att bada när man redan är blöt till att börja med, men eftersom temperaturen var kring 10 grader tog jag ingen förkylningsrisk och badade under hundpromenaden. Jag orkar nämligen inte bära med mig torra underkläder, handduk och andra onödiga badnödvändigheter när jag promenerar till badplatserna utan brukar bara dra träningskläderna på den blöta bikinin och springa hem. Min kära sambo lovade att skjutsa mig med bil till en badplats senare på kvällen, men ack vad trött han var när jag kom hem från hundpromenaden så han lovade att skjutsa mig till två badplatser dagen efter om han skulle slippa åka just då. Mjah, jag var mycket badmotiverad, men lite businessintelligens och medmänsklighet har jag så jag lät honom slippa.

Istället sovi vi länge imorse och efter viss resistens skjutsade sambon mig till Ältabadet vid Ältasjön. Det var kring 10 grader igen, men det kändes mycket kallare än igår. Det regnade inte tills vi åkte hem från stranden, men himlen såg lite olycksbadande ut. Sambon vågade inte bada eftersom han frös så även med jackan på.

Okej, vattnet var ISKALLT. Alltså på riktigt. Tur att man är mycket bestämd när det gäller den här utmaningen. "Coldness is a state of mind" som Abraham Lincoln alltid sa. Eller var det Isac Newton, kommer inte ihåg. Å andra sidan, när man tänker närmare på det måste det ha varit någons fru vars ord bara har nått världen genom maken. Men så här kallt var det:

Ett, tu, tre och på det fjärde skedde det! Snabbt i vattnet och simma två meter ut och tillbaka. Vattnet var så kallt att jag inte vågade simma längre ut, jag tappade känseln på fötterna nämligen. Inte doppade jag huvudet den här gången heller, jag var rädd för att få en köldchock och dra in andan under vattnet. Ältasjön är ganska näringsrik och grund, vattnet är brunt och grumligt så jag har ingen aning om hur djupt det var där jag badade. Å andra sidan var det bra att man inte såg vilka växter det eventuellt försökte att få tag i en och dra en in i djupet (dock högst till 4,5 meter...).

Den här badupplevelsen var den näst kallaste i mitt liv, den kallaste var när jag och en kompis simmade i Ule älv i Uleåborg en vår innan all is på vattnet hade smältit. Brr. Men när man steg upp ur vattnet (jag badade två gånger) kändes luften väldigt varm. Det var ingen annan på stranden förutom en gubbe som gick förbi med sin hund precis när jag höll på att byta till torra kläder. "Du har väl inte badat?" frågade han oroligt. Eftersom jag faktiskt hade gjort det var jag så värd en varm kaffe och toscabulle på Statoi... Cirkel K menar jag.